LC prov Norge – Mumlan BIR tik LC Cert & CACIL, LC prov Kode, Till minne av Titzie

Det är jättebra med passwords för att skydda data men när man har dåligt minne så kan det skapa lite problem, men nu har jag fått ett nytt password och kan fortsätta lägga in information här igen.

Sen senaste uppdateringen har vi varit iväg på två LC prov dels i Trögstad Norge den 10 september dels i Kode utanför Göteborg den 17 september och det var hundarnas sista LC prov för i år då jag inte anmälde till Skåneprovet då jag misstänkte att det skulle bli precis när Mumlan löpte och så blev det. Två dagar efter Kode provet började hon löpa, men så blev ju Skåneprovet inställt pga regn och flyttat till slutet av oktober så nu är det ju tråkigt att vi inte anmälde eftersom i oktober hade hon kunnat vara med, men så är det ibland.

Men för att ta det hela iordning så åkte Jonas och jag iväg till Norge med Shannie, Mumlan, Byron och Mumgas. Mumgas som ännu inte är bra i tassen fick ju inte tävla förstås. Efter övernattning på vandrarhemmet i Töcksfors for vi vidare på lördag morgon till Manruds gård i Trögstad för Norges internationella LC prov. Dimman låg tät i Töcksfors men när vi kom närmare Trögstad så klarnade det och vi hade en riktigt skön dag i solen.

Men oj vilken otur arrangörerna hade med allt, det började redan på fredagen, för fältet provet skulle hållas på skördades inte förrän på fredag em för att det regnat så mycket, så det var i grevens tid för arrangörerna. Sen på provdagen så gick först den ena fyrhjuligen för trasutkörning sönder och sen den andra, så det var några personer som sprang ut med trasan för flera omgångar, en stor eloga till dessa personer för det är ett slitgöra. När sen Mumlan sprang så gick trasmaskinen sönder när det var ca 75 m kvar på hennes lopp och sen gick även reservmaskinen sönder. Så det var länge tveksamt om de skulle klara av fler lopp under dagen men efter drygt 1½ timmes uppehåll hade de fixat fram ytterligare en trasmaskin om än på 12 volt och en privat fyrhjuling från en funktionär. Men det innebar att det bara blev ett lopp för att kunna slutföra det hela i allafall, inte optimalt med ett lopp men hellre det än att det ställdes in.

Kontentan av våra hundar som deltog så blev Byron 5:a med 80,5 p & R-CACIL av 18 hanhundar. Byron på fältet foto Görild Arntzen.

Shannie kom 17:e med 77.5 p  av 21 tikar. Foton Jorunn Jensen

 

och Mumlan kom 1:a med 81.5 p med norskt LC Cert och CACIL av 21 tikar. Så får väl inte klaga på att det bara blev 1 lopp. Foto Görild Arntzen.

Glad matte med Mumlan vid prisutdelningen, domare var Geir Christiansen, Norge & Lars Kristian Johansen, Danmark. Foto Annika Janson

Eftersom det bara blev ett lopp för varje hund så var vi klara i skaplig tid på em vilket var jätteskönt då vi hann köra en bra bit hemåt medan det fortfarnade var ljust. Det är mäktiga vyer längs vägen vid gränsen i Norge, bilen ser rätt liten ut.

Mumla, Pompeca’s G Girl Close To Mumma på hemmaplan med sina fina rosetter efter att ha blivit BIR tik med norskt LC cert & CACIL.

Så helgen efter for återigen Jonas & jag ner till provet i Kode, den här gången med Vilda, Shannie, Mumlan, Byron & Mumgas. Stackars Hanna kunde inte följa med pga ryggproblem. Jag hade tänkt ta husbilen men pga det myckna regnandet där nere så valde jag bilen istället och vi bodde alla hemma hos Lenah med Molly, Kajsa & lilla Peggy i Vänersborg, och tur var väl det för det hade blivit hur trassligt med husbilen som helst eftersom alla fick packa ihop sig på de fåtal parkeringar som gick att använda. Så här såg det ut på en liten del av den största parkeringen.

Den enda nackdelen när vi bodde hos Lenah var att Byron blev störtkär i Mumlan och skulle para henne hela tiden så vi fick sära på hundarna med kompostgaller. Förklaringen till Byron kärlekstörst kom på tisdagen efter provet då Mumlan började att löpa. Tidigt lördag morgon for vi så ner till Kode, ca 45 min bilresa från Lenah. Provet gick på två olika banor och bana 2 var tyvärr i mitt tycke lite dåligt utnyttjat och lagt mer som en rundbana och därmed väldigt beroende av hur piloten skötte trasan. Bana 1 var betydligt bättre och mer utmanande för hundarna där fältet utnyttjats på ett bra sätt.

Shannie var först ut av ligan och gjorde ett bra lopp och fick 72p, men i lopp 2 så srpang hon enligt trasköraren jättebra ända tills på slutet då hon sprang rätt ut i det höga gräset pch tappade bort trasan. Trots idogt letande hittade hon den inte eftersom den fortsatt in i mål jagad av Müsli så Shannie kom inte i mål i lopp 2. foto Görild Arntzen.

Sen sprang mor & dotter, dvs. Vilda & Molly tillsammans där vi tyckte Vilda sprang riktigt bra medan Molly kanske genade en aning men att de skulle få sådan poängskillnad hade vi inte väntat oss. Vilda fick 72.5 p och Molly 58 p. I lopp 2 som var i en sluttande bana så märktes det att Vilda inte är i full kondition efter sitt löp så hon sprang bra men var bra trött i sista uppförsbacken så hon fick inte mer än 59 p i andra omgången och fick totalt 65.75 p. Molly sprang bättre i omgång 2 och fick 72 p och slutade med totalt 65,5 p så den interna kampen mellan mor och dotter vanns den här gången av mor Vilda 🙂

Efter dem var det Mumlans tur och hon sprang tillsammans med Jessa, men vilket konstigt lopp det blev. De fick trasan hur långt som helst ifrån sig så de ev. svängar de skulle ha tagit blev till raksträckor för att de skulle hinna ifatt trasan. Så Mumlan fick inte mer poäng än Vilda dvs 72.5 p och låg på 30:e plats efter omgång 1. I lopp 2 så var det bättre förutsättningar och Mumlan fick visa att hon är en rätt duktig LC hund för hon fick 5:e bästa poäng i andra omgången med sina 86.5p så hon klättrade upp till en toalt 16:e plats av de totalt 57 deltagande hundarna.

Byron sprang sist av våra hundar och han sprang bra halva banan men sen råkade de också ut för att trasan för iväg alldeles för långt från dem så Byron och hans tävlingskompis fick leta ett tag innan de hittade trasan igen och sprang in i mål. Det syntes såklart på poängen som bara blev 55 p. I lopp 2 visade också Byron att han normalt inte har så låga poäng för då fick han 83.5 p – 17:e bästa poäng men lite svårt att klättra speciellt högt med en så låg poäng i lopp 1 – det blev totalt 69.5p för honom och han gjorde Vilda & Molly sällskap långt ner i placeringslistan.

Men även trots låga poäng så var alla hundarna jättenöjda efter provet för de hade ju fått göra det som de tycker är allra roligast 🙂 foto Görild Arntzen.

Efter provet så bar det av hem till Lenah igen för mer god mat & vin och alla hundarna sov som stockar hela kvällen.

Så till det tråkiga, Mummas dotter & Meides syster Titzie fick somna in natten mellan måndag och tisdag den 27 september då hon blev akut dålig. Tänk  vad fort det kan gå med våra gamlingar, i lördags var Gudrun här med sina hundar och Titzie skruttade runt på tomten och njöt av tillvaron med de andra hundarna. Titzie blev drygt 13 år och har senaste 6 månaderna varit extra mamma åt Qina som flyttade hem till Gudrun i maj och det märktes att Titzie blev piggare med en valp i huset. Hon visade även Zorba hur man fostrar valpar så nu får Zorba ta över det ansvaret. Tomt är det efter Titzie och ännu en påminnelse att njuta varje dag av de gamla hundarna man har hemma. Lite märkligt är det ändå att Titzie gick bort strax efter att hennes gamla sheltie kompis Cindy också fått somna in, så nu gör de säkert sällskap i hundhimmlen. Titze har varit en duktig agilityhund och svampletare och även erövrat Svenska Whippetklubbens trippepris men framförallt har hon varit en härlig kompis till Gudrun, Zorba & Qina. Sov gott lilla Titzie.